Om allt går som det ska nu med M i magen så kommer jag att minnas 2017 som "Året då jag var gravid". Jag kommer nämligen ha varit gravid i nästan tio hela månader när året är slut. Och då har jag ändå två månader kvar på den här graviditeten.

Hur kan det stämma? Ja, det kan man undra. Man är ju bara gravid nio månader, inte tio och sedan har två kvar. Men det här året började ju med att jag blev gravid och två och en halv månad senare fick jag missfall. Därefter kom de lite drygt två månader i år som jag inte var gravid. Sedan blev jag gravid igen. På nyårsafton har jag alltså varit gravid knappt sju och en halv månad till, total nästan tio månader. Helt galet!

Jobbigt att vara gravid hela tiden, kan man tycka, och ja det är ganska jobbigt ibland. Framförallt psykiskt. Jag har aldrig varit illamående någon av mina fem graviditeter, så fysiskt går det riktigt bra tills storleken på magen blir ett hinder. Men de i särklass värsta två månaderna det här året var ju helt klart de två månaderna jag inte var gravid. För det var de två månaderna då jag nyss hade förlorat det som skulle bli mitt tredje barn här på jorden och inte visste om jag någonsin skulle få ett tredje barn. När jag nästan höll på att gå sönder psykiskt hjälpte min man mig att få tid hos kuratorn på sjukhuset. Lyckligtvis blev det en vändning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har två barn, men jag har hittills inte varit föräldraledig i väntan på förlossning en enda dag och jag har hittills inte sovit en enda natt på BB tillsammans med en bebis. Nu är jag i vecka 34 och ska jobba två veckor till. Den här gången hop...

Det är någonting med min kropps inre styrka att föda barn som får mig att känna mig lugn och trygg. När det väl sätter igång kan jag inte föreställa mig något annat än att allt ska gå bra. Som till exempel när vattnet gick fem veckor för tidigt, n...

- Är du på väg till gymmet? Ska du verkligen träna? Tänk på lillen i magen! - Ja, det är ju det jag gör! Många råd får man när man är gravid, men de som är både svårast, och på ett sätt även lättast, att stå emot är råden från mamma. Vi har en lå...

Min mamma fokuserar mycket på att mina missfall aldrig var barn. Hon säger att själen inte hade hunnit komma till den lilla kroppen än. Det är hennes sätt att hantera sorgen. För mig är det tvärtom. För mig känns det mycket bättre om jag får tänka...

Jag skulle fylla i M:s bebisbok idag och fastnade på frågan om hur de närmast fick reda på att jag var gravid. I och med att vi alltid har berättat för mina föräldrar och svärföräldrar tidigt så var det här femte gången vi kommit med beskedet att jag...