Så länge jag kan minnas har jag saknat mina ofödda barn. Från början var saknaden mer som en längtan, en önskan att få något jag ännu inte har. Men när jag träffade min man och planerna på barn blev alltmer verkliga har jag specifikt saknat vart och ett av mina ofödda barn: I, N, E och T. Det är märkligt hur mycket man kan sakna någon som aldrig har funnits.

Nu har jag två barn på utsidan, N och I, och ett barn i magen, arbetsnamn M. Dessutom har jag två barn i himlen, T och V, som aldrig blev mer än ett misslyckat försök. N blev till väldigt fort när vi väl började försöka, men saknaden efter honom var stor väldigt länge innan vi gifte oss. Jag ville gifta mig först samtidigt som jag var redo för barn minst ett år innan bröllopet.

Länge hade vi bara N och gud vad jag saknade nr 2 då. När nr 2 till slut blev till och hamnade i himlen kändes det som en enorm lättnad att jag i alla fall bevisligen kunde bli gravid igen. Men efter en lång period till utan fler barn, var depressionen ett faktum. Sedan kom I och med henne min lycka.

Efter I var jag inte beredd på att bli gravid så fort, men det blev jag. Efter tio långa veckor med V i magen hade jag plötsligt ett till barn i himlen. Det var nästan omöjligt att orka med, men jag är glad att T och V har varandra där i himlen. Och efter två månader kände jag mig redo att försöka igen, även om smärtan och saknaden efter V fortfarande var stark. Då blev nästa barn till på första försöket och nu är jag i vecka 22 med M i magen.

I den här bloggen kommer jag att skriva om mina känslor och tankar kring mina missfall, mina stora svårigheter att bli gravid med nr 2 och min enorma saknad av de barn jag ännu inte har. Blandat med detta kommer jag att skriva om lyckan att ha två (förhoppningsvis snart tre) barn att dela livet med och mina tankar och känslor kring mina graviditeter. Mycket av detta kan vara svårt att prata om öppet och även med sina närmaste. Så det här blir mitt sätt att få processa stort och smått.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har två barn, men jag har hittills inte varit föräldraledig i väntan på förlossning en enda dag och jag har hittills inte sovit en enda natt på BB tillsammans med en bebis. Nu är jag i vecka 34 och ska jobba två veckor till. Den här gången hop...

Det är någonting med min kropps inre styrka att föda barn som får mig att känna mig lugn och trygg. När det väl sätter igång kan jag inte föreställa mig något annat än att allt ska gå bra. Som till exempel när vattnet gick fem veckor för tidigt, n...

- Är du på väg till gymmet? Ska du verkligen träna? Tänk på lillen i magen! - Ja, det är ju det jag gör! Många råd får man när man är gravid, men de som är både svårast, och på ett sätt även lättast, att stå emot är råden från mamma. Vi har en lå...

Min mamma fokuserar mycket på att mina missfall aldrig var barn. Hon säger att själen inte hade hunnit komma till den lilla kroppen än. Det är hennes sätt att hantera sorgen. För mig är det tvärtom. För mig känns det mycket bättre om jag får tänka...

Om allt går som det ska nu med M i magen så kommer jag att minnas 2017 som "Året då jag var gravid". Jag kommer nämligen ha varit gravid i nästan tio hela månader när året är slut. Och då har jag ändå två månader kvar på den här graviditeten.   H...